Program 2017 Museet Butik Besök oss! Hyra lokal Fiske
 
  Svaneholms Slotts historia
 

 

Rutger Macklean

Rutger Macklean föddes den 27 juli 1742 på herrgården Ström i Hjertrums socken i Bohuslän. Hans förfäder invandrade till Sverige på 1600-talet i samband med att Gustaf II Adolf grundade Göteborg. I denna stads historia förekommer en köpman Hans Makeleir.  Hans namn härledes ur det holländsk-lågtyska ordet ”makelaer”, ett vanligt yrkesnamn som betyder mäklare, skeppsköpman. Efter den äldsta namnformen ändrade familjen stavningen av sitt namn två gånger, nämligen då den adlades och nyadlades. Under den franska klassicismens och upplysningens tid antogs namnet Macklier. Men först under den anglosaxiska romantiken övergick man till stavningen Macklean (1783).

Rutger Macklean var alltså född Macklier. Han fick tillsammans med sina bröder David och Gustaf sin akademiska skolning vid universitetet i Lund. Efter juristexamen tog han tjänst vid hovrätten i Jönköping. Något senare blev han officer i Jämtland och Kalmar samt kammarherre vid det kungliga hovet, bl.a. hos Sofia Albertina. Under denna tid blev han också riksdagsman i det adliga ståndet där han aktivt deltog i det politiska arbetet mot det kungliga enväldet och för den demokratiska utvecklingen, t ex inför riksdagarna 1789 och 1809. 

1782 ärvde Rutger Svaneholms gods efter en barnlös moster och morbror.  På Svaneholm genomförde han sitt stora arbete med enskiftesverket.

Rutger Macklean dog den 14 januari 1816 och ligger begraven i Svaneholmsägarnas krypta under Skurups kyrka.

 

Bakgrund till enskiftet

Rutger Macklean tjänstgjorde vid hovet, först 1764 - 1770 som hovjunkare hos konung Adolf-Fredrik och drottning Lovisa-Ulrika. Sedan var han kammarherre hos prinsessan Sofia Albertina och därefter hos drottning Sofia Magdalena.

Tjänstgöringen innebar långa vistelser på Drottningholm. Omgestaltningar av trädgårdar och park i tidens anda, den romantiska eller engelska landskapsstilen, genomfördes under starkt personligt engagemang av Gustaf III. Han inkallade den engelske trädgårdsmästaren William Phelan 1777. År 1780 hemkallades Gustaf Piper efter 10 års vistelse i England och var därefter den ledande trädgårdsarkitekten för anläggningarna vid Drottningholm och Haga.

 

Rutger Macklean inspirerades starkt av deras landskapsgestaltning och idealen bakom den. Han utvecklade idéer om anläggandet av en storartad landskapspark vid Svaneholm.

Rutger Macklean hörde hemma i en period av Europas idéhistoria, som bar en övergång mellan den franska upplysningstiden och den anglosaxiska romantiken. Liksom de flesta intellektuella inom högadeln sympatiserade Rutger Macklean med den franska revolutionens idéer.  En del av Mackleans idéer återfinns i hans innehållsrika bibliotek. Det såldes i huvudsak på auktion i Lund efter hans död 1816, och knappt hälften av de ursprungliga böckerna av de mer än 700 volymerna står kvar på Svaneholm. Det kvarvarande är den mest radikala och utvecklingsinriktade litteraturen, som man inte tordes sälja under Carl XIV Johans censur.

Där finns mest tysk lantbrukslitteratur och politiskt radikal fransk litteratur, t ex Voltaire, Rousseau, Raynal, Beaumarchais och Robbespierre.

”Esprits des Journaux” (Dagarnas anda) och franska statens protokoll över alla beslut från revolutionen 1789 till 1798 är rariteter.

Rutger Macklean tycks ha haft vissa tankar på att upplösa adelsprivilegierna och avskaffa monarkin. Det är inte klart vilken roll Macklean spelade i samband med mordet på Gustaf III på opera-maskeradbalen 1792. Men han hade nära kontakt med flera personer ur oppositionen. I religiösa frågor visade han en starkt kritisk hållning medan prästen i Skurup personligen var en god vän till honom och medhjälpare i enskiftesarbetet.

 

Enskiftet

I slutet av 1700-talet var jordbruket i Skåne i realiteten ganska nedgånget. En samtida författare skriver:

”Stora byar sågs på våra slätter. Tjugo à fyrtio bönder levde, misshushållade, kivades och drucko tillhopa… En del ägor var på omkring en fjärdedels mils avstånd från byarna. Dessa blev aldrig skötta, aldrig gödslade och även för de mindre avlägsna spilldes från illa inrättade vagnar en betydande del av gödselämnet. Arbetares och dragares krafter jämte tiden förlorades onyttigt. För lång transport av åkerredskap behövdes ett skadligt överflöd av hästar”.

Byns gårdar låg ofta samlade längs en bygata. Varje gård hade sin tomt. På dessa, i Skåne kallade ”tofter” låg gårdens hus samt ett trädgårdsland för kål och andra köksväxter. På Byplatsen (”gatan”) fanns byadammen och oftast några gatehus för enklare hantverkare och andra obesuttna.

Byn med sina korsvirkesgårdar var en kärna i ett uppodlat område.  Närmast byn låg de odlade vångarna där utanför betesmark osv.

Vångarna var uppdelade bland bönderna i långsmala tegar, vars inbördes läge motsvarade gårdarnas placering i byn. I äldre tider var detta rationellt anpassat, men genom århundradena hade detta blivit allt mindre effektivt p.g.a. arv och andra orsaker.

De skånska bönderna hade även svårt att vara effektiva i och med dagsverksskyligheterna. Alltsedan den danska tiden hade adelns makt och jordägande varit omfattande. Andelen självägande bönder var litet jämfört med övriga Sverige. Istället för penningarrende fick bönderna utföra dagsverken åt godsen, vilket naturligtvis tog både kraft och tid från den ”egna” jordlotten.

När Rutger Macklean kom till Svaneholm 1782 behövdes det alltså ändras på ett och annat. På Svaneholm påbörjade Rutger Macklean år 1782 sitt stora enskiftesverk. Det bestod av en rad reformer som närmast ledde till bondeklassens frigörelse. Macklean avskaffade dagsverksskyldigheten (hoveriet) och införde penninghushållning. I samband med detta gav han sina bönder fem års arrendefrihet och utverkade femton års skattefrihet. Vidare rationaliserade han genom att slå samman många små skiften till en enhetlig areal för varje hemman, vilket medförde en helt ny landskapsbild och nya brukningsmetoder bl.a. växelbruk - enligt danska, brittiska och kontinentaleuropeiska förebilder.

Rutger Macklean uppdrog 1783 åt lantmätaren Carl Gideon Wadman att förrätta enskifte över byarna Skurup, Hylteberga, Sandåkra och Saritslöv samt hemmanet Ängamöllan.  Det innebar att de gamla byalagen sprängdes. Ute på fälten lät han till sina underlydande bygga 75 nya gårdar och 40 gatehus i s.k. mackelering. Denna teknik från svenska Pommern gick ut på att man med halmblandad lera gjöt upp väggarna kring ett flätat armeringssystem av käppar och mindre stolpar.

Enskiftet är ingen lantbruksreform, utan en revolution av hela det svenska samhället med lantbruk som utgångspunkt. Det blev lag för Skåne 1803 och för Sverige 1827 och har haft avgörande betydelse för utvecklingen fram till vår tid. Enskiftet blev genom rationaliseringen en direkt förutsättning för industrialismen. Utflyttningen ur byalagen innebar en brutal förändring av människans liv och ledde till uppkomsten eller utvecklingen av folkrörelserna, t ex arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen. Men den ledde också till emigrationen till Amerika. Ökningen av befolkningen efter skiftet förde med sig en stor nyodlings- och torprörelse i Sverige. När behovet av arbetskraft åter växte under 1800-talets högkonjunkturer utvecklades statarsystemet.

En mera indirekt följd av enskiftet blev den fria sockenstämman och den kommunala självstyrelsen samt grunden till ändrade tänkesätt och nya värderingar i samhället.

 

Macklean - skolgrundaren

Bland sina favoritfilosofer räknade Rutger Macklean Immanuel Kant och Thomas Thorild. Men han byggde upp sina skolor efter den schweiziske pedagogen Pestalozzis tänkande. Pestalozzis bok ”Wie Gertrud ihre Kinder lehrt” (1801) är en av rariteterna i Mackleans boksamling på slottet.

Till Schweiz skickade nu Macklean och två andra skånska godsägare en student, Samuel von Rosenstein, för att utbilda sig.

 

Macklean grundade två skolor, en i Skurups by 1793 och en i Sandåkra by 1795.  Undervisningen präglades av en kunskapssyn med flera olika ämnen, stor bredd och allsidigt kunnande. De viktigaste ämnena var förutom läsning, skrivning och räkning praktiska ämnen för blivande lantbrukare.

Macklean såg till helheten och de stora sammanhangen.  Som ett led i skolreformen förekom Sveriges första massvaccinering mot smittkoppor. Den skedde i stora salen i det gamla Klockarehuset i Skurups by enligt den engelske läkaren Edward Jenners metod och utfördes av socknens klockare.

 

Det viktigaste dokumentet om Mackleans skolpolitik är hans ”Lärobok i Landtbruket för Skurups socken”, tryckt i Lund år 1845. Rutger Mackleans lärobok kom inte att användas i hans egna skolor, men hans tänkande slog igenom ändå. Mackleans enskifte och skolor var avgörande för bondens frigörande. År 1842 antog riksdagen den allmänna folkskolestadgan och redan 1846 byggdes den s.k. Mackleanska skolan i Skurup (Kyrkogatan nr 10) - väl att skilja från nuvarande Mackleanskolan.

Ideologiskt bekände sig Rutger Macklean till fysiokraterna, en rörelse som grundats av den franske läkaren Francois Quesnay. Fysiokraterna hävdade särskilt två punkter som grundläggande för all samhällsutveckling: att jorden ekonomiskt sett är den ursprungliga värdekällan och att allmän skolgång är basen för alla framtida sociala, kulturella eller tekniska förändringar.

 

 

 

Ägarlängd


1872 (1833) -1934

Carl Augustin Ehrensvärd, greve

g. Eva Hallenborg


1872-1895
1872-1903

Magnus Hallenborg, löjtnant 

Gustaf Peyron, major

g. Ebba Hallenborg


1859-1872

Carl Hallenborg, ryttmästare

g. Mathilde Sparre af Söfdeborg

 

1837-1859

Carl Johan Hallenborg, ryttmästare

g. grevinnan Eleonora von Schwerin

 

1816-1837

Kjell Christopher Bennet, friherre

g. Eva Theodora Dücker

 

1782-1826

Rutger Macklean, friherre

 

1750-1751

 Elof Steuch, professor

 g. Anna Juul

 

1719-1782   

1723-1730

Gustav Julius Coyet, friherre 

Jens Sehested, överste

g. Catharina Margareta Flemming 

g. Sophie Gyllenstierna

 

1705-1719

Axel Julius Coyet,
friherre, g. Hedvigh Charlotta Cronhielm

 

1666-1705

Axel Gyldenstierna,
ryttmästare

 

1635-1665

Eric Hardenberg Gyldenstierna,
g. Birte Reedtz

 

1616-1635

Henric Gyldenstierne,
landsdomare i Skåne

g. Lisbeth Podebusk

 

1608-1616

Prebend Gyldenstierne,
Danmarks Riges Råd

g. 1. Birgitte Rosenspare

g.2. Mette Hardenberg

 

1601-1608

Ingeborg Bille

 

1573-1601

Gabriel Sparre,
g. Elisabeth Trolle

 

1534-1573                                                         1534-1564

Jacob Sparre

Mogens Gyldenstierne,

g. 1. Clare Bille
Danmarks Riges Råd

2. Margarete Urup g. Anne Sparre


1530-1534

Mourids Jepsen Sparre,
Danmarks Riges Råd

g. 1. Carine Höeg (Banner), 2.

Ide Thommesdatter Lange